Tillbaka För att stanna?

Ja då var det dags att åter gå till blogg landet. Frågan är bara om man kommer att skriva varje dag eller ifall man skriver lite när man absolut inte har något att göra.

Jaha nu när man väl sitter här och undra vad man ska skriva. Så funderar jag lite på varför jag ska skriva egentligen och inte minst om vad. Det senaste jag skrev om var min underbara sommar resa till Stockholm med min galet underbara flickvän som jag troligtvis älskar lite för mycket.

Men jag ska gör ett försök att komma på vilka roliga grejer som hänt på sista tiden. Egentligen så har det faktiskt inte hänt så mycket roliga grejer. Eller roliga och roliga är de ju så klart men inte anmärkningsbart. Men här är lite vad som har hänt efter det. (Efter det menar jag Stockholm) Jag har varit med min flickvän och vi har varit ute med min båt, vart på Ikea, kosta outlet, bowlat och ska jag vara helt ärlig har vi faktiskt gjort sjukt mycket saker och det har vart i galet trevligt, mysigt och helt magiska. Men det är de alltid med denna flicka.
Men nu ska jag nog skriva lite annat än att göra er människor svartsjuka där ute. För alla har inte samma flyt som mig och har den mest perfekta flickvännen i världshistorien.

Okej om vi ska övergå till mig nu så kan jag väl bara säga innan vi startar att jag är den mest underbara pojkvännen man kan ha också. Även ifall jag kan vara lite energisk och krävande. Men älskvärd är jag i alla fall.

Så vad håller Oscar Robert Antoni Mannerström på med om dagarna? Jo under veckorna så är han i Växjö och pluggar. Åker tåg gör jag varje dag det är inte det roligaste man kan göra varje dag kan jag ärligt säga er. Efter denna utbildning ska de mycket till innan jag sätter mig i ett tåg igen. Får fan skavsår i stjärten bara va att tänka på tåg. Sen så försöker jag göra allt för mitt allt vars namn är Josefine men det kunde ni säkerligen lista ut.

För att sammanfatta min värld så är det enda som gör mig lycklig nu. Min Josefine. Och jag får inte glömma bort att min utbildning snart är slut det gör mig sjukt lycklig för då får jag börja jobba. Åh jobb det tycker jag är galet skoj. Speciellt med goa och sköna människor man möter och jobbar med.

Sen måste jag bara säga att jag inte är världens största toffel för det är jag faktiskt inte, Även ifall det kanske låter som det så har jag vänner som jag brukar umgås med men de flesta och närmsta jag har bor inte i kvar i staden Kalmar så det blir lite problem att träffa dem. Men de som bor kvar träffar jag men som sagt vi gör inte så mycket märkvärdiga grejer så det är inte lönt att skriva om dem. Vi bara umgås och njuter av en öl till en fotbollsmatch och pratar lite skit.

Hejåhå bävrar små

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0